Niklas: Neon är en låt som vi har repat i ungefär tre år utan att tröttna på och det beror nog på att den ringar det mest centrala med Tam Tapir. Vi kommer liksom inte ifrån att livet känns som en omöjlig rubiks kub. Vi längtar fortfarande efter de ögonblick då man tror att man förstår någonting. När luckorna fylls och drömmen blir hel. Därför fortsätter vi att spela Neon, igen och igen.

Låten tog form i samband med att vår tidigare basist hoppade av. Sofia, vår trummis, åkte strax därefter till Vietnam som volontär. Vi var allmänt förvirrade. I samma veva bytte vi bandnamn och Neon blev utgångspunkten för en delvis ny riktning. Vi lämnade mycket av ilskan bakom oss och fortsatte framåt med drömmen som ström.

Folk som hör låten associerar till Lena Philipssons gamla schlagerhit "Dansa i neon" och det är inte så dumt. Refrängerna handlar ju om samma sak. Dessutom har båda låtarna ett dramatiskt och lite sentimentalt anslag. En bekant sjöng fel i refrängen så att det blev "ta mig i neon". En intressant felsjungning, tycker vi.